04
Jun

Jag såg nyss att idag hölls manifestationen Slutwalk i Stockholm, som jag mer än gärna hade velat delta i! 
Jag blir väldigt sällan arg, men när det kommer till kvinnors (icke-)rätt att bestämma över sin egen kropp, då blir jag riktigt förbannad. Än idag lever vi i ett samhälle där drygt 50 kvinnor per dag blir våldtagna. Här i ”jämställda” Sverige. Och än idag ges skuld till offret. ”Du borde inte gått den där vägen”. ”Du borde sagt nej, du borde skrikit högre”. ”Du borde inte se så slampig ut”.

Så. Jävla. FEL.

Arrangörerna förklarar syftet med Slutwalk såhär:
”Vi vill flytta fokus från offret till förövaren. Vi vill få igång en diskussion. Diskussionen ska inte handla om hur man undviker sexuella övergrepp utan om hur vi kan ändra våra värderingar och förhållningssätt så att färre personer blir förövare.

Det handlar inte bara om att demonstrera för att påpeka allas rätt till sitt eget livsutrymme utan även för rätten att slippa fördömande frågor från vårdpersonal, blickar från kollegor eller omtänksamma men stigmatiserande påståenden från familj och vänner.”

Länktips
Krönika ”Jag kallade det aldrig för våldtäkt”
Radio, Tendens i P1 tema ”Mellan njutning och övergrepp”