21
Dec

Lyssna: Rebekka Karijord – The noble art of letting go

 

 

28
Nov

Idag har jag ätit gudomligt god choklad, druckit bubbel och fått energigivande tips av finaste Sanne.

Nu sitter jag här och lyssnar på Ray LaMontagne – be here now och längtar efter saker som en lägenhet i centrum,
någon att somna med och en långresa till Indien.

Och vet ni vad det bästa är?
Allt jag önskar kan jag få.

 

 

31
Okt

All The Words – Serenades
Absolut en av världens mest fantastiska låtar.

08
Sep

Livet snurrar på som vanligt.
”Allt är bra” men tanken mal,
är det här allting som var?

Dags att kliva av, stå lite utanför.
Ta fram papper och penna och svara på frågan;
Vilket liv vill jag leva?

Magont och tårar.
Och till slut, något slags lugn.

(Det handlar inte om att hitta det liv jag vill ha det handlar om att skapa det.)

Jag känner att ödet är i våra händer.

29
Aug

Det har varit en underlig sommar. Solen leker kurragömma och åskan står ständigt på lut.
Regn är det nya svarta.
Mina vänner blir singlar och börjar nätdejta. De berättar om kravlistor och drömpartners, om personer som stämmer på alla sätt och vis.

If I’d fall, would you pick me up?
Jag tror det skulle räcka så.

Och jag vaknar varje dag och längtar, eller om du ligger bredvid så önskar jag mig ingenstans. Och det är så svårt att gå hem, i princip omöjligt faktiskt, för ärligt talat vill jag helst bara vara där du är.

Home is whenever I’m with you.

Och jag tar mig samman.

Tömmer sopsortering.

Ser på 43 Scrubs-avsnitt.

Sjunger med i sångerna på radion.

Slår rekord i skypesamtal.

Skrapar inte på ytan. För guds skull!

För vi lever alla med känslan att falla.
Och vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer, längtar efter något som kan rädda mig.

 

21
Aug

På tal om besatthet – Sagrada Família i Barcelona, Gaudís livsverk som började byggas 1882 och fortfarande inte är färdigt.

Mitt favoritradioprogram just nu är Oförnuft och känsla som sänds i P1.

Poddradio har verkligen förändrat mitt sätt att lyssna på radio, fram tills förra året hade jag knappt aldrig lyssnat på ett P1-program i hela mitt liv, men nu har jag verkligen plöjt i genom massor av Sommar-program, men även annat, som just Oförnuft och känsla.

Idag lyssnade jag på avsnittet som heter ”När lusten tar över”.

Jag är oerhört fascinerad av det där, hur vi människor fungerar. Hur vi tror oss vara så rationella och logiska men i sanning styrs vi till största delen av känslor och impulser. Av lust. Alla logiska förklaringar är endast efterkonstruktioner.

Den där lusten, som när den tar överhand, kan få oss att riskera allt, till och med livet självt. Och när kärlek blir passion som nästan blir besatthet.

Jag bodde ihop med en kille för några år sedan, som gjorde slut och flyttade till annan stad, skaffade ny tjej och slutade prata med mig, allt på bara några veckor. Men jag vägrade släppa honom, jag skrev flera brev om dagen (ja, riktiga brev som jag sen buntade ihop och postade), och jag grät och grät och grät. Jag hade förlorat allt, och inuti mig fanns inget annat än blytung gråhet. I flera månader höll jag på, tills han en dag kom tillbaka.

Och alla runtomkring sa ”hur kan du ta tillbaka honom, när han sårade dig på det sättet?”. Men det var som att ingenting spelade någon roll, ingenting annat än att få vara tillsammans med honom. Vad han än hade gjort. Jag förlät vad som helst.

Självklart tog det slut på riktigt sen, och jag undrar fortfarande vad kärlek egentligen är. Är det kärlek att totalt tappa bort sig själv? Att känna sig helt tom och meningslös utan den andre, är det verkligen kärlek? Eller är det mer ett tecken på att något inte står helt rätt till, hos en själv?

Någon sa en gång ”om du gör mig hel, betyder det alltså att jag är halv utan dig. Men jag vill inte vara halv, jag vill att bägge ska vara hela. Och tillsammans blir vi två”.

 

Lyssna på det omskrivna avsnittet av Oförnuft och känsla här.

 

29
Apr

Idag är jag kär i Veronica Maggio.

”Det är sommarens svenska skiva. Ett bitterljuvt mästerverk. Ett soundtrack till alldeles för fulla gladledsna nätter på fortfarande solvarm asfalt, till uppbrott och nyförälskelse, till den där desperationen som gör livet både lite mer färgstarkt och lite jobbigare.”
DN’s Hanna Fahl ger ”Satan i gatan” en femma och jag håller obevekligt med i vartenda ord.

Lyssna här: Veronica Maggio – Satan i gatan