10
Mar

Pausa

I morse vaknade jag och kände mig helt sjukt trött. Helt tom på energi och ingen lust till någonting. Trots nio timmars sömn och en heldag med coaching (som just nu är det roligaste jag vet) framför mig ville jag bara dra täcket över huvudet och aldrig mer kliva upp.

Igår somnade jag med ett tryck över bröstet.
”Det känns som ångest, men jag tror inte jag har ångest?! Eller?” sa jag till Christoffer under kvällen när trycket kom krypande.
Sen insåg jag att jag har jobbat/tränat/haft möten i princip tolv timmar per dag de senaste tre veckorna, även på helgerna. Minnet av hur jag bara några dagar tidigare känt att ”nu orkar jag inte mer”, och sen jobbat lika hårt dagen därpå. Och dagen därpå.
Kanske inte så konstigt att kroppen säger ifrån.

Jag tror att vi har all visdom vi behöver, och mer därtill, inom oss. Och när vi inte lyssnar på viskningarna börjar kroppen att ropa. Skrika STOPP det här går bara inte!

Som en stor hand mot bröstet. Som håller, trycker, emot.
Framåt är det stopp unga dam, dags att ta ett kliv tillbaka.

Jag trotsade viljan att för evigt ligga kvar under mitt fluffiga älskade duntäcke och klev upp ändå.
Öppnar mailen, en klient ber om att få boka om på grund av att hennes dator lagt av och vi skulle höras via Skype.
Öppnar Facebook, en annan klient ber att få boka om på grund av att hon behövt boka läkartid lite akut och den enda tiden som fanns var just den tid då vi skulle ha coaching.

Dagens fem klienter har plötsligt blivit tre.

Jag andas ut. Tänker att the universe has got my back. (Tack tack tack)
Och att det helt klart är dags att dra ner på tempot.
Jag klarar att jobba tolv timmar per dag, men jag orkar inte i längden. Varken kropp eller själ pallar trycket. (Ler lite åt ironin i att kroppen skapar tryck över bröstet när det är just det stora trycket som är problemet)

Ägnar dagens pauser åt att ta just pauser. Lyssnar på guidade mindfulnessövningar i appen Pausa (ladda hem den nu. Gör det bara.) och andas andas andas.

Påminns om livets och människors skörhet av mina vackra, kloka klienter. Är kär i dem allihop.

Skriver upp att minst en dags total ledighet  i veckan är heligt (minst en helt obokad dag. Där det inte står NÅGONTING i kalendern!). Annars orkar inte den här kroppen fortsätta förändra världen. Och det vore ju faktiskt jävligt synd.

13
Jan

Mitt tema för 2012 är att ha roligt.
Jag vill ha roligt och känna glädje i det jag gör på jobbet, i skolan och privat.
I mina relationer, i mina sysslor och min träning.

Jag mår som bäst när jag gör mycket olika saker och att ha roligt och känna glädje i det jag gör är nyckeln till att orka göra allt jag vill.

Att sätta tydliga mål är också en nyckel till att lyckas med det jag vill.
Här är några av mina mål för 2012:

  • Bo i en fin lägenhet i centrala Göteborg
  • Ha ett roligt och intressant extrajobb och sommarjobb
  • Starta och driva ett företag med Viktor = tjäna pengar, ha kul & skapa kontakter
  • Ha minst tre nya nära vänner i Göteborg
  • Läsa minst 12 bra böcker
  • Skapa och upprätthålla hållbar livsstil = bra (fasta men flexibla!) rutiner för mat, motion och sömn. 
    Innefattar även hållbar såsom hållbar i förhållande till miljö och andra människor.
  • Hälsa på min vän Ejub minst fem gånger
  • Hälsa på familjen minst tio gånger
  • Åka till Paris och hälsa på Helén
  • Åka på någon slags semesterresa med någon/några jag tycker om
  • Klara alla skoluppgifter med bravur, få VG på minst hälften
  • Gå ut och dansa/gå på fest/konsert/standup/quiz/spelkväll/annat skoj minst en gång i månaden

 

 

Vad är dina mål för 2012?

 


15
Nov

På torsdag ska jag göra något som jag egentligen inte vågar.
Jag ska gå på Spinngalan på Grand Hotel i Stockholm.

Spinn är en tävling i effektiv svensk marknads-PR, och vinnarna tillkännages med pompa och ståt på den här fina galan, där det bjuds på (citerat från facebook-eventet) ”trerätters meny, dryck, underhållning och sprakande fest”.
Där kommer alltså i stort sett hela PR-branschen att befinna sig, och så lilla jag.

Ibland kommer det chanser som man bara inte kan tacka nej till. Det här var en sådan grej – av en händelse såg jag att vår lärare Oscar lagt upp ett litet anslag på GUL (studenternas intranät) att han fixat några fribiljetter till galan och undrade om någon från klassen var intresserad. Jag slängde mig på mailen direkt och haffade en biljett, både Carl Fredrik från Prime och Oscar hade pratat mycket om Spinntävlingen och galan och det kändes instinktivt som världens chans att få uppleva något helt nytt och spännande, och samtidigt en möjlighet att mingla med mängder av bransch-folk.

Några minuter efter att jag skickat iväg mailet insåg jag att jag inte hade någon som helst aning om vad jag gett mig in på, och ängsliga tankar poppade upp som tussilagos i vårsol.
Vem ska jag åka dit med och var ska jag sova? Vad kostar det att åka tåg till Stockholm egentligen? Gala, hur funkar det?! Vad har man på sig? Är det bordsplacering? Kommer jag i så fall spendera kvällen som bordsdam till potentiellt Viktig och Framgångsrik PR-man? Hur ska jag göra intryck på honom och alla andra jag eventuellt kommer prata med under kvällen? Vad ska man prata om? Vad har man på sig? Kommer jag känna mig som värsta lantisen?

När jag tänkte efter byttes min första känsla (”självklart vill jag åka, superkul!”) ut mot ett ganska stort läskighetspirr i magen…
Men hur läskigt det än känns, och även fast det visade sig vara ganska dyrt att åka tåg till Stockholm, så finns det ingen tvekan om att jag ska göra det.

Resesällskap och sovplats är fixat, gala-outfiten ska snart packas ned och resten, ja det löser sig!

Livet handlar om att våga kasta sig ut.
Om att säga till sig själv ”ja, det här är skitläskigt men jag tänker göra det ändå!”
Jag är helt säker på att det är så man bygger både lycka och framgång.

Livet är fullt av möjligheter – utbildningar, jobberbjudanden, galainbjudningar – och det är upp till dig att fånga dem!



Inlägget publicerades ursprungligen på Studentbloggen.

27
Sep

Ett uppbrott är alltid en möjlighet.

En möjlighet att ta ett steg tillbaka, tänka ett varv till, känna efter allra längst in.

Ett uppbrott är en möjlighet till förändring.

Det är dags att göra.
För det enda som hindrar mig, är jag själv.
Det är dags att sluta med ursäkterna.
Sluta med ”jag har inte tid”, ”jag tar tag i det sen när jag har fixat det här andra”, ”jag måste gå klart den här kursen först”.
Det är dags att sluta fokusera på allt jag inte vill ha, allt jag är rädd för.

Det är dags att börja fokusera på allt jag vill ha, allt jag vill uppleva.

 

Finns det saker i ditt liv som du vill göra, men inte gör?
Titta på den här filmen från den senaste inspirationsträffen med 365 saker du kan göra, där Johannes Hansen (en av mina nya favoritinspiratörer), pratar om varför det inte räcker med kunskap. Det räcker inte att du vet saker, du måste göra också.

Tänk inte ”det lät intressant, den kan jag titta på någon gång”, titta på den nu! 
Om du vill kommer det att förändra ditt liv.

 

 

PS. Kolla in min upplevelse av Bokmässan på Studentbloggen.

 

08
Sep

Livet snurrar på som vanligt.
”Allt är bra” men tanken mal,
är det här allting som var?

Dags att kliva av, stå lite utanför.
Ta fram papper och penna och svara på frågan;
Vilket liv vill jag leva?

Magont och tårar.
Och till slut, något slags lugn.

(Det handlar inte om att hitta det liv jag vill ha det handlar om att skapa det.)

Jag känner att ödet är i våra händer.

21
Aug

På tal om besatthet – Sagrada Família i Barcelona, Gaudís livsverk som började byggas 1882 och fortfarande inte är färdigt.

Mitt favoritradioprogram just nu är Oförnuft och känsla som sänds i P1.

Poddradio har verkligen förändrat mitt sätt att lyssna på radio, fram tills förra året hade jag knappt aldrig lyssnat på ett P1-program i hela mitt liv, men nu har jag verkligen plöjt i genom massor av Sommar-program, men även annat, som just Oförnuft och känsla.

Idag lyssnade jag på avsnittet som heter ”När lusten tar över”.

Jag är oerhört fascinerad av det där, hur vi människor fungerar. Hur vi tror oss vara så rationella och logiska men i sanning styrs vi till största delen av känslor och impulser. Av lust. Alla logiska förklaringar är endast efterkonstruktioner.

Den där lusten, som när den tar överhand, kan få oss att riskera allt, till och med livet självt. Och när kärlek blir passion som nästan blir besatthet.

Jag bodde ihop med en kille för några år sedan, som gjorde slut och flyttade till annan stad, skaffade ny tjej och slutade prata med mig, allt på bara några veckor. Men jag vägrade släppa honom, jag skrev flera brev om dagen (ja, riktiga brev som jag sen buntade ihop och postade), och jag grät och grät och grät. Jag hade förlorat allt, och inuti mig fanns inget annat än blytung gråhet. I flera månader höll jag på, tills han en dag kom tillbaka.

Och alla runtomkring sa ”hur kan du ta tillbaka honom, när han sårade dig på det sättet?”. Men det var som att ingenting spelade någon roll, ingenting annat än att få vara tillsammans med honom. Vad han än hade gjort. Jag förlät vad som helst.

Självklart tog det slut på riktigt sen, och jag undrar fortfarande vad kärlek egentligen är. Är det kärlek att totalt tappa bort sig själv? Att känna sig helt tom och meningslös utan den andre, är det verkligen kärlek? Eller är det mer ett tecken på att något inte står helt rätt till, hos en själv?

Någon sa en gång ”om du gör mig hel, betyder det alltså att jag är halv utan dig. Men jag vill inte vara halv, jag vill att bägge ska vara hela. Och tillsammans blir vi två”.

 

Lyssna på det omskrivna avsnittet av Oförnuft och känsla här.

 

20
Aug

 

Bild från Spanienresan i början av sommaren.

Den här sommaren har jag varit extremt ledig. Kanske för ledig för mitt eget bästa.
Jag som trivs bäst med, och har varit van vid, att alltid ha massor av saker i görningen har funnit mig själv handfallen inför denna totala avsaknad av måsten.

Jag har befunnit mig i ett litet vakuum, där i princip ingenting har behövts göras, och jag har således gjort absolut minsta möjliga i flera månaders tid. Jovisst har jag hunnit med en familjeresa till Spanien, en flytt, ett bröllop och en festival, men däremellan har jag verkligen mest bara slappat. Och tro mig, det har varit skönt, och det har nog varit välbehövligt att ”fylla på batterierna” efter tre års konstant superhårt arbete, men ärligt talat har det också varit rätt tråkigt.

Nu är det dock slut på min orgie i slapphet, för snartsnart börjar jag mitt nya liv på riktigt, som heltidsstudent på MKV (medie- och kommunikationsvetarprogrammet vid Göteborgs Universitet). Jag längtar något så bedrövligt, och jag är helt säker på att den kommande tiden kommer att bli alldeles alldeles underbar!

Startskottet för mitt nya liv har faktiskt redan börjat, för häromdagen skrev jag på ett avtal som ”studentbloggare” för GU, vilket innebär att jag kommer att blogga om mitt liv som student på studentblogg.wordpress.com och dessutom få lite betalt för det! Känns som en riktigt bra början på studentlivet. Så, here we go!

16
Jun

Imorgon lyfter ett plan från Karlstad, innehållandes mig och hela stora familjen, med målet Girona, Spanien. Eftersom vi gillar varandra nästan ohälsosamt mycket skippar vi hotell och bor allihop i en gemensam villa med tillhörande pool. Svensson Svensson goes lyxcharter, så att säga.

Jag har följande mål med mina tio dagar i solen:

1. Jag ska lära mig att använda min nya fina kamera. Detta inkluderar att ta ett gäng snygga bilder på familjen (mest syskonbarnen förstås), havet och allehanda växter.

2. Jag ska läsa ut flera böcker.

3. Jag ska äta skamligt mycket god mat.

4. Jag ska spendera en dag i Barcelona.

5. Jag ska plaska omkring i poolen och imponera på småkillarna med min nyinköpta Waboba-boll (den studsar på vatten! Amazing!).

6. Jag ska umgås massvis med min fina familj.

Känns som en riktigt fin plan. Jag gillert!

05
Jun


Just nu är jag nästan olagligt förväntansfull, tänk femåring på extacy dagen före julafton.

Imorgon ska jag och min blivande kombo skriva hyreskontrakt på ett hus i Göteborg. Det är så fantastiskt att det nästan inte går att förstå.

ETT EGET HUS!
MED TRÄDGÅRD!
I GÖTEBORG!

Två av mina största drömmar går i uppfyllelse på samma dag, och jag spricker snart av glädje!
Jag har längtat sedan jag var 14 år efter att flytta till Göteborg, och jag har längtat sedan jag flyttade hemifrån efter att få bo i hus igen.
Jag längtar som en tok efter alla möjligheter och alla människor Göteborg erbjuder mig, och jag längtar ihjäl mig efter ett riktigt kök, stora ytor, ordentliga garderober och en alldeles egen gräsmatta!

De senaste dagarna har min och blivande kombons konversationer bestått av följande meningar:
”Det är helt fantastiskt!”
”För vi ska bo i huuuuuus!” 
”Oj vad vi ska grilla!” 
”Vet du? Vi ska bo i huus!”
”Och du, vi har egen bastu! Och tvättstuga! Och trädgård!”
”Det kan faktiskt inte bli bättre än så här!”


Några saker jag ser fram emot att göra när jag flyttat till Göteborg:

- Lära känna minst tio nya fantastiska människor. (hejdå lilla lilla Säffle!)
- Gå på yoga. Och gärna någon mer kul träningsform! (hejdå lilla lilla träningsutbudet!)
- Grilla i vår trädgård (hejdå balkong- och trädgårdslösa lägenhet!)
- Anordna underbara fester och middagar i vårt fina hus (hejdå sura grannar!)
- Inreda vårt fina, stora hus! (hejdå pytteminilägenheten!)
- Gå ut och dansa till musik som är bra (hejdå Harrys och summer of 69!)
- Gå på bra konserter (hejdå Bubas, coverbandet Billy och Basic Element!) 
- Gå på häftiga museum (hejdå Tändkulemotormuseet!)
- Gå på teater/dans/show (hejdå Säffleoperan!)
- Äta god mat på restauranger jag aldrig varit på förut (hejdå Bella Rosa där jag ätit 15 gånger senaste månaden!)
- Engagera mig i föreningar, festivaler, projekt och annat spännande! (hejdå alla föreningar med medelålder 57!)

04
Jun

Jag såg nyss att idag hölls manifestationen Slutwalk i Stockholm, som jag mer än gärna hade velat delta i! 
Jag blir väldigt sällan arg, men när det kommer till kvinnors (icke-)rätt att bestämma över sin egen kropp, då blir jag riktigt förbannad. Än idag lever vi i ett samhälle där drygt 50 kvinnor per dag blir våldtagna. Här i ”jämställda” Sverige. Och än idag ges skuld till offret. ”Du borde inte gått den där vägen”. ”Du borde sagt nej, du borde skrikit högre”. ”Du borde inte se så slampig ut”.

Så. Jävla. FEL.

Arrangörerna förklarar syftet med Slutwalk såhär:
”Vi vill flytta fokus från offret till förövaren. Vi vill få igång en diskussion. Diskussionen ska inte handla om hur man undviker sexuella övergrepp utan om hur vi kan ändra våra värderingar och förhållningssätt så att färre personer blir förövare.

Det handlar inte bara om att demonstrera för att påpeka allas rätt till sitt eget livsutrymme utan även för rätten att slippa fördömande frågor från vårdpersonal, blickar från kollegor eller omtänksamma men stigmatiserande påståenden från familj och vänner.”

Länktips
Krönika ”Jag kallade det aldrig för våldtäkt”
Radio, Tendens i P1 tema ”Mellan njutning och övergrepp”